Biokol beskrivs ibland som ett av de där enkla, jordnära verktygen som både våra förfäder och framtida generationer kan stå bakom. Biokol användning blir allt vanligare inom odling, vattenrening och hållbar livsstil. Det är egentligen inget märkvärdigt: man förvandlar trä och organiskt material till stabilt kol istället för att låta det förmultna, komposteras eller brinna upp och bara bli till aska. Men effekten kan bli stor – för klimatet, för jorden och för vattnet.
Vad är biokol – och varför är det så viktigt?
Biokol användning handlar inte bara om klimatet utan också om bättre jordhälsa och resurshushållning. Biokol är en gammal idé med ny kraft. Man tar trä eller annat organiskt material och hettar upp det utan tillgång till syre – nedbrytning på detta sätt är en process som kallas pyrolys. Den gör att materialet inte brinner upp till aska, utan istället omvandlas till ett stabilt kol medan gaserna förbränns helt i ett separat steg.
Istället för att materialet förmultnar och blir koldioxid i atmosfären inom några år, skapar vi en kolsänka. Kolet binds i marken i tusentals år. En kubikmeter biokol kan binda uppemot ett ton koldioxid, vilket gör det till ett av våra mest jordnära verktyg för klimatet. En viktig anledning till att intresset för biokol användning ökar är dess långsiktiga klimatnytta.
Biokol handlar minst lika mycket om jord och liv. Kolets porösa struktur fungerar som ett hotell för mikroorganismer; ett enda gram biokol kan ha en yta på omkring 400 kvadratmeter. Denna enorma yta gör att jorden, särskilt i magrare trakter, kan hålla kvar vatten och näring betydligt bättre. I vissa jordar kan man minska både bevattning och gödsling med upp till hälften, samtidigt som näringsläckaget till sjöar och hav minskar kraftigt.
Att detta fungerar vet vi tack vare historien. I Amazonas finns Terra Preta – svartjord som skapades av ursprungsbefolkningar för över 2 000 år sedan genom att blanda kol, organiskt avfall och gödsel i den annars näringsfattiga regnskogsjorden. På vissa platser byggde de upp lager på två meters djup av extremt bördig jord som än idag, efter två årtusenden, sjuder av liv och håller kvar sitt kol. Det är det ultimata beviset på biokolets beständighet. Jag rekommenderar filmen The Secret of El Dorado – Terra Preta.
Så använder vi biokol på Ödevata – i vardagen och i odlingen
Vi använder biokol på många olika sätt i vår vardag, och ju mer vi använder den desto fler användningsområden hittar vi. På Ödevata ser vi dagligen hur bred biokol användning kan vara i praktiken.
Biokol innehåller endast kol och vatten, eftersom man släcker det med vatten. Biokolet behöver laddas för att den ska ha största effekt i jorden. Istället för att bara tillsätta näring i efterhand använder vi den där den gör nytta direkt och samtidigt laddas på köpet.
"Ytterdass"
Vi använder biokol i vårt “ytterdass”. Vi har ett ytterdass där man endast kissar. Vi ställer in en balja full med kol under sitsen och kissar direkt på kolet istället för att ladda det i efterhand.
Urin är ganska äckligt att hantera, men en hink full med biokol och urin luktar inte alls. Vem som helst kan hantera en hink med biokol mättat med urin och gräva ner den i odlingen.
Min permakulturvän Emma gav mig detta enkla tips. Hon ställde en murarbalja med biokol i trädgården och sa till familjen: nu har vi ett ytterdass – det fräschaste ytterdasset i världen. Enklast är ofta bäst.
Eftersom biokol tar bort lukt och även suger upp dåligheter så är det ypperligt även till det fasta vi släpper ifrån oss – det är bara vi som inte har den sortens ytterdass än. Detta är ett kreativt exempel på biokol användning i vardagen.
Bokashi
Vi använder också biokol i bokashi. Jag har skippat de dyra bokashihinkarna och använder istället 10-liters majonnäshinkar från pizzerian som jag får gratis. Dessa hinkar är otroligt bra, livsmedelsgodkända och har täta lock som håller länge.
Jag lägger 4–5 cm biokol i botten och fyller sedan på med matrester som varvas med bokashiströ. Biokolet suger upp vätskan och minskar lukt. Det är verkligen en match – mikroorganismer, näring och kol där allt vill bo.
Efter att jag läste en permakulturkurs tar vi nu hand om alla matrester som våra turister lämnar efter sig. Tidigare ville jag inte ha allt detta i min jord, men när man läser om input och output så kände jag att om vi har turister på gården så får jag också ta hand om det som lämnas.
Nu ser jag det som en resurs, och tillsammans med biokolen som även binder oönskade ämnen blir det en fantastisk kombination. När jag sedan gräver ner bokashin lite här och där sprider jag dessa kolberikade näringsbomber i odlingen. Inom kompostering och bokashi har biokol användning blivit allt mer populärt.
Som fodertillskott
Vi har inte använt det så mycket mer än att vi vet att djuren pickar i sig lite kol när de behöver, särskilt hönsen. Eftersom vi har det som strö så finns det ju alltid där.
Även inom djurhållning finns spännande möjligheter för biokol användning. Biokol används en hel del som fodertillskott och SLU har gjort studier på detta som visat fina resultat. När kolet sedan kommer ut i gödseln är det ju fortfarande helt stabilt och finns där i stallet och renar luften för djuren.
Hos djuren
I stallarna använder vi biokol som strö till höns, ankor och får.
Hos fåren lägger jag biokol på cementgolvet och sedan hö ovanpå. Det blir lätt att städa ut, inget fastnar och biokolet tar upp ammoniaklukten. När man mockar får man färdigladdad biokol direkt ut till odlingen.
Hos hönsen använder jag ibland enbart biokol som strö och fyller på vid behov. De pickar i sig kol när de behöver det för sina magar. Det kan bli lite sotigt och dammigt – det är egentligen den enda nackdelen jag hittat – men det blir väldigt lätt att städa. Och man märker direkt skillnad på lukten.
Detta är helt ovetenskapligt, men jag brukar ta hönsgödseln direkt ut i odlingen och upplever att det inte blir för starkt eftersom biokolen redan bundit så mycket näring.
Hos ankorna fungerar biokol också perfekt eftersom biokolet har en otrolig uppsugningsförmåga, och ankor är ganska slabbiga. Jag lägger gärna halm ovanpå om jag har det.
Praktisk biokol användning i stallmiljö kan minska lukt och förbättrar gödselhantering.
Vem av er har städat 10 cm tjockt lager av hönsskit i hönshuset och inte känt någon stickande stark lukt? Så har jag det alltid 🙂
Jorden
Den kanske mest kända formen av biokol användning är jordförbättring. All biokol går via ett annat steg innan det kommer ut till odlingarna hos oss, men till slut hamnar allt kol i jorden – och där blir det kvar. Tänk Ödevata Gård sju generationer efter oss, med all denna kol helt stabil i jorden.
Vi försöker att inte köpa in någon påsjord alls nu, med ett par undantag i år (det är som med veden, man ligger sällan två år före) men det är målet. Vi gör vår egen plantjord och använder biokol istället för torv. Nu har vi haft biokol i våra odlingar i många år och kan påstå att det växer enormt bra i Ödevata.
Storleken på kolet varierar. När vi hade biokolpannan blev kolet smått och perfekt för jorden. I Kon-Tiki blir det större bitar. Många säger att man ska bara ha små, små bitar, men jag har inte sett några problem med bitar upp till 3×3 cm i odlingarna. Dessutom går biokolen alltid först genom djuren, där den trampas och bryts sönder innan den hamnar i jorden.
När vi planterar träd och buskar använder vi alltid laddad biokol. Träd och buskar älskar kolrik jord. Det finns mycket att läsa om detta hos Stockholms biocharprojekt, som har fått stort internationellt genomslag. Deras koncept skelettjord, där biokol ingår, har spridits över världen. De ser att träden växer snabbare, trivs bättre och att jorden med biokol både fördröjer och fångar upp en stor del av dagvattnet lokalt, ofta omkring 30 %. Det finns också en handbok om skelettjord som går att hitta på nätet.
Lagring
Vi använder nu också biokol för att lagra rotfrukter i matkällaren. Vi har lagrat morötter och rotselleri i biokol i två vintrar – funkar galet fantastiskt bra. Det rekommenderas verkligen. Fler upptäcker nu innovativ biokol användning för lagring av rotfrukter.
I akvaponi
Vi har använt biokol i vår akvaponikodling i snart sju år. Växterna står i enbart biokol och odlingsbädden fungerar samtidigt som filter till fiskvattnet. Vattnet cirkulerar i systemet runt runt utan att behöva bytas.
Vi köpte biokolen från Carina och Leif på Spetsamåla gård, som är våra mentorer inom biokol. De producerar sitt kol i en biokolpanna som också genererar energi i form av värme, och där blir temperaturen mycket hög, vilket ger ett väldigt ren och högkvalitativ biokol. Magnus, min man, var med och byggde deras första biokolpanna.
Biokolen i våra växtbäddar har nu varit i drift sedan 2019 och vi tror att vi kanske aldrig behöver byta ut den.
I vattensystem är storleken på kolet viktig. Är det för små bitar kan det följa med vattnet och orsaka stopp. I moderna odlingssystem visar biokol användning stor potential. Jag vet två självhushållare som testat för smått biokol i både gråvattenrening och akvaponik och valde bort det helt av den anledningen – och det är ju mycket synd. För om de hade haft större fraktioner hade det fungerat perfekt år ut och år in.
Idag är bäddarna till akvaponiken fulla av liv. Biokolen är fylld med biofilm, och om man räknar på ytan i tre kubikmeter biokol så är den enorm. I bäddarna växer bananträd, papaya, mullbär, fikon och avokado. Vi har skördat stora mängder bananer, papaya, passionfrukt och physalis under åren.
Vi producerar mellan 100–200 kg matfisk per år. Det är självhushållsfisk till oss och vår ekoby, men också något vi ibland serverar vid exklusiva konferensmiddagar här på gården.
Systemet är mycket enkelt och Magnus har byggt det själv, men vi brottas med driftkostnaderna. Samtidigt är det ändå så coolt – vi använder samma vatten i ett års tid, ibland längre. På sommaren fyller vi på cirka 50 liter per dag – det som avdunstar och det växterna tar upp. 50 liter vatten per dag till ett växthus på 160 m² där vi producerar fisk, grönsaker och exotisk frukt – det är väldigt lite.
Näringsläckaget är i princip noll. Först när vi slaktar ut fisken tappar vi ur vattnet till vår bevattningsdamm och använder det i odlingarna – en gång per år.
Om man planterar växter i biokolen får man nästan ett självspelande system. Det är svårare i ett pumphus, men i akvaponik, dammar och andra vattenlösningar fungerar det väldigt bra.
Dammar
Vattenfilter är ännu ett område där biokol användning fungerar mycket effektivt. Vi har en bevattningsdamm mitt på gården där vi samlar regnvatten, och våra ankor håller till där. I ena änden har vi byggt ett stort filter med biokol, avskilt med gamla betongpannor.
Jona Elfdahl på permakulturgården Båten i Skogen inspirerades av oss att använda biokol i sin damm, och vi inspirerades av honom när vi byggde vårt filter till vår bevattningsdamm.
Dricksvattenfilter
Vi har ett vattenfilter till vårt eget dricksvatten från vår djupborrade brunn. Hållbar biokol användning kan även ersätta delar av aktivt kol i vattenfilter. Det fungerar bra idag, men när det är dags att byta ut det kommer vi att använda biokol i filtren. Det var i samband med detta vi började prata med en vattenfilterexpert som besökte oss. Han berättade att många idag väljer bort aktivt kol till sina vattenfilter eftersom det blivit för kostsamt och ofta transporteras från andra sidan jorden dessutom. Han menade att biokol absolut kan ersätta det aktiva kolet i dricksvattenfilter – men att man behöver använda större mängd. Det gör det möjligt att producera sitt eget filtermaterial till sitt dricksvatten.
Avlopp
Nu bygger vi också ett nytt avloppssystem där vi fått godkänt att använda en rotzon med biokol som filtermaterial. Framtidens reningssystem kan få stor nytta av biokol användning. Heja Emmaboda kommun.
Övrigt
När man börjar använda biokol hittar man bara fler och fler användningsområden och önskar hela tiden att man hade mer. Man vill ha en stor hög liggande att gå och hämta från hela tiden. Det jobbigaste är att samla riset och kapa det – att elda det går som en dans.
Magnus har också inspirerats av Jenny Wickford, arborist på Björken AB, som arbetar med biokol och sprider kunskap och inspiration. Nu gör Magnus tandkräm med mortlad biokol i, på samma sätt som Jenny.
Så gör man biokol i en konformad tunna – steg för steg
Man börjar med att samla råvara, alltså biomassa. Det kan vara grenar, ris, trädgårdsavfall eller annat organiskt material. Det behöver inte vara perfekt – blandat material fungerar bra. Det går allra bäst med torrt material, men det går även med färskt och blött, då tar det bara längre tid och en del material går åt till att torka det andra, vilket gör att det blir mindre mängd biokol till slut.
Den koniska formen på tunnan är viktig för att få till pyrolysprocessen. För att lyckas med säker och effektiv biokol användning är rätt tillverkning viktig. En ren process där alla rökgaser eldas upp och att man kommer upp i mellan 600–800 grader. Man ställer sin konformade tunna där man har sitt material och tillgång till vatten. Man börjar med att lägga riktigt torrt material luftigt i botten, mindre ved och stickor, och sedan tänder man elden uppifrån. Det är viktigt att ha torrt material i början för att få igång temperaturen ordentligt. Elden brinner i det översta lagret och bildar en het låga som bränner bort rökgaser. Under lågan bildas biokol utan syre.
När man har fått upp värmen, känner att det är hett, fyller man på, med det material man har att kola, lager för lager. På så sätt fortsätter processen nedåt steg för steg. Det är svårt att få en bra eld om materialet är för litet som t ex flis för då blir det för tätt. Samma sak gäller om materialet är för tjockt; grenar tjockare än 5 cm riskerar att inte bli kolade rakt igenom beroende på vilken temperatur elden har och hur torrt material man har. Om material är torrt och temperaturen hög så kan man kola tjockare grenar helt igenom. När man sedan tömmer konen är det bara att plocka undan de tjocka bitarna som inte blivit kolade och så kolar man dem igen vid nästa tillfälle. Längden på pinnarna som kan användas bestäms av storleken på tunnan.
Man behöver hålla elden levande och het – ju högre temperatur desto bättre och renare pyrolys. Man ser när processen är bra, då är det röda, vackra lågor, så varmt att man inte kan gå nära, ingen rök utan bara varm luft som stiger. Man kan också se hur luft strömmar in över kanten på tunnan. Om det ryker mycket är processen inte optimal.
När det är riktigt hett, så man ej kan gå nära tunnan, då är det bara att kasta på med material hela tiden utan att pausa. Kolen byggs underifrån lager på lager i konen. Man fortsätter fylla tills tunnan är full, tills man vill avsluta eller tills materialet är slut. Vi har en gång fyllt en 1 000-liters Kon-Tiki på 1 timme och 45 minuter – vårt rekord. Vi hade riktigt torrt material och det var en fantastisk känsla att få fram 1 000 liter fin biokol på mindre än två timmar.
Mot slutet kan det vara klokt att använda det allra tunnaste materialet. När kolet börjar bli grått, alltså på väg att bli aska, är det dags att stoppa processen – annars brinner kolet upp.
Släckningen är ett måste för att processen ska stanna. Man släcker det med vatten eller till och med näringsberikat vatten. Det är också när man släcker det heta kolet med vatten som kolen får ännu större yta.
När kolet är släckt och kallt är det bra om man känner, luktar och till och med smakar på sitt egenproducerade biokol. Det ska vara lätt att bryta isär och det ska varken lukta eller smaka något. Då har man gjort rent och bra biokol.
Biokol Valborg
@firaklokt är vi en liten grupp som tycker om traditioner och att fira, men vi vill bara göra det mer hållbart. 2019 började vi experimentera med något vi kallar Biokol Valborg. Biokol Valborgs vision är att alla valborgsbrasor ska bli biokolsbrasor. Det sprider sig mer och mer runt om i Sverige, och det är underbart. Kanske du vill fira Biokol Valborg 2026 på din plats?
Genom åren har vi lånat ut många Kon-Tiki-tunnor gratis. Villkoret har varit enkelt: du får inte göra biokol ensam bara till dig själv – du ska bjuda in vänner, grannar och medlemmar. På så sätt har många eldar blivit tillfällen för samtal och lärande. Ris och sly som annars skulle ha eldats upp “som vanligt” har istället blivit biokol. Kolcirkeln är ett mycket bra klimatsamtalsämne när man träffas runt elden.
Alla är fortfarande välkomna att låna en Kon-Tiki på 1 000 liter gratis från oss, men ni måste hämta och lämna den själva i Ödevata. Två personer klarar att lyfta upp den på en släpvagn. Sedan måste ni bjuda in ett gäng som gör biokol tillsammans med er och sprida informationen vidare i era fina samtal runt elden.
Det finns några Kon-Tiki här och var i landet, så kanske finns det en nära dig som du kan hyra eller låna. Vi har skapat en karta där vi lägger in alla platser som har en Kon-Tiki. Denna karta hittar ni på odevatagardshotell.se.
Vår vision framåt
Vi är övertygade om att biokol användning är här för att stanna. Inte som en trend, utan som ett enkelt verktyg som kan användas överallt – på lantbruk, i kommuner, i trädgårdar, i kolonilotter och i värmeverk.
En dröm vi ofta återkommer till är att alla värmeverk skulle vara biokolsproducerande värmeverk och att bönder får biokolen gratis och då skulle så kunna odla mycket mat. På så sätt skulle allt näringsläckage stoppas till alla sjöar och hav.
MALIN AXELSSON bor och verkar på Ödevata Gård i Småland. Hon är egenföretagare på heltid, certifierad i Permakulturdesign, arbetar med miljöprojekt, självhushållning och regenerativ turism med fokus på att inspirera människor i olika sammanhang att göra bättre val, i stort som smått. Genom samtal och praktiska exempel, ofta i möten och studiebesök på plats, vill hon visa att omställning kan vara både möjlig och rolig.
Hemsida: odevatagardshotell.se | Mejl: malin@odevata.se | Sociala medier: @odevatagardshotell
Svetsa ihop din egna Kon-Tiki
Vad är en Kon-Tiki?
Namnet Kon-Tiki kommer från Thor Heyerdahls berömda expedition där han korsade Stilla havet på en enkel flotte byggd av naturmaterial. Precis som den resan visade att avancerad teknik inte alltid behövs, symboliserar Kon-Tiki-metoden att vem som helst kan producera biokol med enkla, lokala resurser.
Namnet går ännu längre tillbaka och kommer från en sydamerikansk sol- och eldgud, vilket passar extra bra för en metod som bygger på eld.
Metoden utvecklades av forskare vid Ithaka Institute i Schweiz och gör det möjligt att enkelt, billigt och klimatsmart producera eget biokol av lokalt organiskt material.
Så fungerar det
En Kon-Tiki är i grunden en konformad metallbehållare. Det är just formen som gör att processen blir mycket ren och att rökgaserna eldas upp. När eldandet är igång ser man hur varm luft pressas upp längs utsidan av tunnan. När den kommer över kanten får syret kontakt med rökgaserna – som då brinner upp. Resultatet blir rena lågor och ingen rök.
Elden brinner ovanpå materialet istället för under. Lågan fungerar som ett “lock” som bränner rökgaserna och samtidigt skyddar kolet under från att brinna upp. På så sätt omvandlas biomassa till biokol istället för aska.
Form och mått
En typisk Kon-Tiki är:
- ca 1 meter hög
- ca 1,5 meter i diameter upptill
- ca 40–60 cm i diameter i botten
Vinkeln på konen är viktig. Tunnan ska vara helt rund och slät, både på insidan och utsidan. Man får inte göra några kanter, till exempel för att förstärka plåten, för då stannar luften upp och rökgaserna brinner inte upp – och då börjar det ryka.
Material och konstruktion
Magnus bygger sina Kon-Tiki av:
- Cortenplåt
- 3 mm i botten
- 2 mm i konen
- Koniskt formad botten
Tunnan utrustas med tre ben, två handtag och ett rör i botten för vattenslangen vid släckning.
Ritningen delas av Hans-Peter Schmidt på Ithaka Institute.
Läs mer om biokol
European Biochar Certificate (EBC) – ett europeiskt initiativ som visar hur biokol kan produceras hållbart och användas i jord, vatten och olika system.
International Biochar Initiative (IBI) – en global organisation som beskriver biokol som en av de mest kraftfulla och enkla lösningar vi har för att både förbättra jordar och samtidigt ta bort koldioxid ur atmosfären.
Ithaka Institute – ett internationellt initiativ som visar hur biokol kan göras i praktiken med enkla metoder som människor själva kan använda.
Hur byggde Magnus om flispannan?
Det är egentligen inga konstigheter att bygga om eller konvertera en flispanna till en biokolspanna. Även värmeverk skulle ganska enkelt kunna konvertera sina pannor istället för att investera i helt nya – om intresse finns.
Magnus hade ett stort intresse och tillsammans med ett par kunniga vänner byggde de om pannan i Ödevata. Flispannan var en Veto från 2005 och gav 160 kW. Denna modell har en förbränningsskål där flisen skruvas in och förbränns till energi och aska. Denna brännarskål byggde Magnus om så att den brinnande flisen rörde sig sakta framåt. När flisen nådde änden av skålen ramlade den ner.
Under brännarskålen byggdes en vattenmantlad ficka med en skruv i botten – en utmatningsskruv för biokolen. I denna ficka finns inget syre, vilket gör att både kolade och okolade flisbitar faller ner och fortsätter sin pyrolys. De varma rökgaserna stiger sedan upp i pannan och brinner där syre finns. Det blev en högre innetemperatur i pannan nu än i vanliga fall, i och med att han hade den glödande kolbädden under brännarskålen. Vi såg ingen rök i skorstenen när vi gjorde biokol, vilket vi gjorde vid traditionell fliseldning.
Magnus kunde justera hastigheten på inmatningen av flisen beroende på vilken flis han hade och vilket energibehov som fanns för att värma fastigheterna och varmvatten.
Utmatningsskruven för biokolen i botten var tidsstyrd. När man tittade in i pannan under drift såg man en glödande kolbädd under brännarskålen. Utifrån den kunde Magnus avgöra hur utmatningen skulle ställas in.
När biokolen skruvades ut från botten startade en vattensprinkler som släckte kolet utanför pannan. Det släckta biokolet skruvades vidare till en andra skruv som förde det till en säck på 1,5 m³.
På vintern, när biokolpannan kördes, var det optimalt. Då fick vi ren förbränning och fantastiskt fin kol, som vi även analyserade och fick mycket fina värden på. På vintern, när energibehovet var som störst och flisen var av bra kvalitet, fylldes pannan med cirka 7 m³ flis. Då fick vi både all energi till byggnaderna och cirka 1,5 m³ biokol. Det gick inte åt så mycket mer flis än i “vanliga” fall.
När pannan var ombyggd behövde den godkännas av brandmyndigheten, och då installerades en släckanordning som även fungerade vid strömavbrott.
Biokolpannan kördes endast vintertid. Magnus biokolpanna fungerade endast när den gick kontinuerligt utan att stanna, och därför kunde vi inte köra den på sommaren när vi endast behövde varmvatten.
Ödevatas biokolprojekt gav – mer än bara kol
Vi sökte Leaderpengar för att skapa ett biokolcenter för studiebesök, bygga två olika pannor och även visa trädgårdsversionen – en Kon-Tiki. Vi bjöd in till konferenser och event med biokol som huvudtema.
Vi hade många besökare som kom för att titta in i Magnus pannrum.
Magnus slutsats efter sin ombyggnad var att om han kunde bygga om sin panna, så är det fullt möjligt för andra med större pannor – som värmeverk med mer resurser och kunskap – att konvertera sina system.
Vi började använda biokolen i odlingarna, i våra dammar och som filtermaterial i vår akvaponikanläggning. Vår biokol analyserades och funktionen var nästan lika bra som aktivt kol – 99,99 % lika bra på att fånga upp medicinrester i avloppsvatten. Tänk det i stora mängder som vi kan få fram om vi har biokolspannor i värmeverk.
Vår biokol under projekttiden användes i avloppsinfiltrationsprojekt och av ekobönder som experimenterade fram utmärkt fermenterad gödsel.
Företaget Veg Tech använde vår biokol för att odla sitt första gröna tak med biokol – ett tak som vi senare köpte till Ödevata. Enligt uppgift är det världens första sedumtak med biokol i odlingssubstratet.
Gröna tak är tunga, och odlingssubstratet får därför inte väga mycket, samtidigt som det inte kan vara särskilt tjockt. Det måste ändå kunna hålla vatten och näring i ett grunt lager.
Företaget Bioenergi besökte oss och har därefter installerat en biokolpanna på en gård utanför Stockholm, Fräkentorps säteri.
Men den största effekten var kanske inte tekniken – utan nätverket som växte fram.
Magnus älskarinna, sin biokolspanna, såldes på Blocket
Vår flispanna installerades 2006 i Ödevata. Magnus byggde om den tio år senare, och under åtta år skruvade, justerade och reparerade han sin biokolpanna. Han lade lite för mycket tid på detta projekt, men det har gett så mycket intressant tillbaka. Nu finns pannan inte kvar hos oss längre.
Pannan var sliten efter nästan 20 år. Tekniskt fungerade den fint, men flispriset hade ökat kraftigt. Vi har ingen egen skog utan köper in flis, och priset har femdubblats under dessa år.
Den största anledningen till att vi slutade använda biokolpannan var dock att systemet inte var hållbart längre – absolut inte på grund av biokolen, utan värmeförlusterna i våra gamla kulvertar från 60- och 70-talet. De läckte för mycket värme.
Vi sålde ett hus och investerade cirka 1,5 miljoner kronor i bergvärme till de två största byggnaderna – hotellet och matsalen. De andra husen har också fått sina egna värmesystem, men där är det luft-vatten och luft-luft som gäller.
Magnus lade ut pannan på Blocket. Han tyckte att den borde få leva vidare hos någon annan biokolsnörd – och det fick den.
En man uppåt landet hörde av sig. Hans plan är att lära sig mer om biokol och pyrolys i ett system där man samtidigt får ut energi. Han arbetar som konsult inom stora energisystem – kärnkraft, vattenkraft och energifrågor.
Hans tanke är att nästa gång stora beslut tas om energisystem och klimat, då kanske någon runt bordet säger: “Ja, okej – vi satsar väl 10 miljarder på biokol då.” Då vill han, som vill vara anonym, vara där och vara den konsult som kan mest om biokol.
Jag hoppas verkligen att Magnus får uppleva den dagen.
Stödmedlemmar av:
Vi är en del av:
